Funderade en massa igår. Vi var en riktig svensson-familj. Vi hade hus, bil, hund,jobb och framförallt varandra. Allt var bra. På grund av ditt snedsteg är vi trasiga, allihopa. Även om vi inte vill erkänna det.
Det är inte jobbigt att prata om det. Det är jobbigt att känna att det jag berättar, faktiskt är sant och inte något löjligt påhitt.
Jag tänker inte bli som du, det finns inte en chans i världen att jag tänker utsätta alla runt omkring mig för ett monster. Ändå är jag rädd. Tänk om...
0