Vi är så olika, du och jag
Vi är så olika, du och jag. Du kan inte uttrycka en endaste känsla. Inte säga, inte visa. Medans jag kan öppna mitt hjärta. Säga allt jag känner. Även visa det med handlingar.
Att aldrig få en riktig bekräftelse, tär. Så himla hårt. Att ge och ge och ge men aldrig ens få en liten glimt tillbaka. Hur ska jag veta hur du känner och vad du vill om du aldrig bekräftar det?
"I left because you never asked me to stay". Så, hur ska du ha det?
Kommentarer
Trackback
