JohannaHenriksson

Jag trodde att det var bra. Att jag kommit vidare. Jag trodde i alla fall inte att jag skulle falla tillbaka. Jag sover inte. Och när jag väl sover så tar du tag i armen på mig. Det är min tur. Min tur att gå i tusen bitar, bokstavligen. Tre gånger i natt har jag kämpat för mitt eget liv. Vaknat då jag slagit huvudet eller gjort illa mig på annat sätt. Jag har blåmärken på benen som jag inte hade igår. Jag är rädd. Jag är rädd för honom. Jag är rädd för mig själv.

Ingenting duger. Allt är sämst. Det är jobbigt att gå till jobbet. Jobbigt att kliva upp ur sängen. Jag vill INTE gå ifrån sängen.  Jobbigt att sitta vid datorn. Jobbigt att laga mat. Jobbigt att äta maten. Det enda som inte är jobbigt är att duscha. Jag kan sitta på golvet i duschen i evigheter. Jag älskar att duscha men har alltid blivit uttråckad och gjort det jag skulle och sedan klivit ur.

Musiken är högre än vad den någonsin varit. Den tystar mina tankar, åtminstone lite granna.

Jag orkar inte....