JohannaHenriksson

Varför är sjukdomar tabu? En förkylning, virus eller annan typ av "vanlig" sjukdom kan man dra till med när som helst. Och det är okej. Istället för att ärligt säga att du inte har lust skyller du på huvudvärk.

 

Dessutom är det fel att säga att huvudvärk, magvärk eller illamående är en vanlig sjukdom. Andra klassar den som normal. För vanlig, det är även de psykiska tillstånden som depression, ångest och panikångest. Men dom nämns inte. Det är hysh-hysh.

 

Varför är det så hemskt att säga att jag lider av depression pga en alkoholiserad mamma när det är helt okej att du betättar att du ligger hemma med magsjuka och kräks upp gårdagens middag? Eller varför är det så hemskt att säga att jag lider av panikångest och därför inte kan följa med in på ica när det är helt okej att du berättar att du har halsfluss och massor av blåsor i halsen?

 

Allt hänger på lögner. Lögner och tabu. Vad som anses vara normalt och inte.

 

Jag lider av depression. Mitt mående går upp och ner. Vissa dagar är jag uppåt. glad och framåt. Andra dagar klarar jag inte ens av så mycket som att titta på telefonen. Jag har dagar då jag är ute och ränner, träffar mina vänner och familj. Vissa dagar isolerar jag mig och är okontaktbar. Detta accepteras inte.

 

Jag får frågor om varför jag är som jag är. Jag svarar att jag lider av depression. Det blir tyst. Varje gång. Ingen vågar varken säga eller fråga något i rädslan av att säga eller fråga fel saker.

 

Varför fortsätter jag svara att jag är deprimerad när jag vet vilken reaktion jag får? Jo, för att jag är trött på alla lögner. Jag är trött på att allt som betraktas som tabu är vardagligt. Sex, speciellt att prata om sex, var tabulagt länge. Men idag kan vi sitta öppet och prata om antalet sexpartners man haft. Jämföra dom sinsemellan. Vem hade längst? Vem kom fortast? Vem var bäst och vem var sämst?

 

Men man får inte uttala sig om att man mår dåligt och absolut inte anledningen till det.