JohannaHenriksson

Det känns som att alla som står mig närmast tar avstånd och försvinner. Det känns som att allt jag gör är fel. Som att jag inte duger till.

Var ett tag sedan jag hade en sådan här period. Önskar jag inte hade dem. Vill bara sätta mig i ett hörn och gråta. Gråta tills tårarna tar slut men det funkar inte riktigt så. Jobbig klump i halsen dock.

Packa ordning och klä på sig hade ju vart en idé för att sedan bege sig till jobbet.
Imorgon är det sovmorgon och mys som gäller. Som jag längtat!