JohannaHenriksson

Jag tittar ut genom mitt vardagsrumsfönster. Ner mot staden. Alla lysen. Norra berget. Ortviken.

Jag bara försvinner in i tankar om dem jag har runt omkring mig. Som stannat kvar trots allt. Jag försvinner i tankar på dem jag förlorat och på dem som jag nästan förlorat.

Jag är aldrig ensam. Jag behöver inte vara rädd. Nu kan det bara bli bättre.