JohannaHenriksson

Detta har varit en utav de sämsta dagarna i mitt liv. Samtidigt har den varit riktigt bra. Och det tack vare min absolut bästa vän. Utan henne hade inte detta gått.

Vi kliver in i lägenheten och det känns som att hjärtat stannar på mig. En hemsk känsla väller då jag ser framför mig hur allt utspelar sig. Även fast jag inte vet att det var så det gick till. Jag ser allting. Jag bara står där på dörrmattan och bara ser allting. Precis som att jag är död, ett spöke, och ingen ser mig.

Nu bläddrar jag till nästa blad och hoppas att det som väntar är så mycket bättre. Ser framemot denna vecka och vad den har att erbjuda. Det måste vända nu.