Jag är skadad på riktigt

Jag är skadad på riktigt. Jag fortsätter grubbla. Jag kan inte sluta. Jag älskar musiken men lika mycket som jag älskar jag den, hatar jag den. Den får mig att inse. Den får mig att känna.

Jag tänker tillbaka och förstår inte vad jag lyckats med. Träffat många under ett och ett halvt år. De försvinner lika fort som de dyker upp. Är det inte jag så är det dem. Kan inte förstå, vill inte förstå. Jag vill bara glömma och inte blicka bakåt. Lättare sagt än gjort.

Allt är trasigt och har alltid vart.

Jag är fel. Jag gör fel. Jag vet att det är fel men jag gör inget åt det. Jag låter det vara fel. Ja, det gör jag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0