JohannaHenriksson

Idag slog det mig. Varför säger man att man vill vara vänner då man vänder på klacken och går?

Fick så fint höra att jag är världens bästa men att du inte är redo. Du som verkligen jagat och du gav dig inte. När jag väl gav efter fick du det du ville och jag fick ditt känslokalla sms. Kvällen innan berättade du hur mycket du tyckte om mig och att du inte skulle någonstans. Att det liksom var vi och att det skulle vara så.

Jag har inte sett röken av dig efter det. Jag får inte ens hämta mina grejer och du lämnar dem inte utanför mig även fast jag inte är hemma, som du lovade. Orkar inte tjafsa om sakerna så varsågod. Det som stör mig är att du säger att du vill vara min vän men du har försvunnit. Spårlöst. I alla fall från mig.

Jag tänker inte höra av mig, jag tänker inte jaga dig. Det är din förlust och jag förstår att du inte vill vara min vän. Att det var en artighetsfras. Grejen är bara den att jag inte förstår varför man säger det om man ändå inte vill.

Detta känns som en evighet sedan. Det är det inte, det är en vecka och två dagar sedan.