JohannaHenriksson

Under sommaren som var tappade jag mycket. Otroligt mycket. Jag har tappat många jag litat blint på, som jag trodde var mina vänner.

Jag har gjort sjukt mycket fel. Jag har sårat och jag har trampat på. Och detta endast för att jag själv var på botten. Jag kunde inte kämpa mig upp utan drog ner alla med mig.

Jag kan inte sluta älta och önska att jag gjort allt annorlunda. Inte fallit för dig. Inte sårat dig. Inte trampat på er. Jag önskar att jag var mig själv och inte den personen många önskar att jag vore.

Om man ändå kunde göra om, göra rätt.

Om lite drygt en månad är det nytt år. Ny start. Och 2012 ska bli det bästa året någonsin!

Igår fick jag frågan om jag tror på att folk kan förändras.

Det tror jag faktiskt att dem kan. Jag tror inte problemet sitter i att bli den människan man vill vara eller bli den människan någon väldigt nära önskar. Allt går bara man vill.

Dock tror jag inte på att det håller. Som vanligt velar jag fram och tillbaka. Förändras till det bättre? Ja. Klara sig från att falla tillbaka till det gamla mönstret? Nej.

Jag har många runt omkring mig som jag önskar förändras till det bättre. Tänker annorlunda. Men samtidigt är det inte personen. Då blir han/hon den personen jag önskar den vore. Inte den personen den valt att bli på vägen.

Erfarenheter formar oss. Vi har alla olika erfarenheter och är heller ingen annan lik.

Jag vet att det finns många där ute som är besviken på den jag valt att bli. Att den jag var förut var en mycket bättre person. Jag kan inte säga emot. Det är sant. Jag var bättre förut. Satte alla andra före mig. Det gör jag inte längre och tänker inte göra det. Ledsen att behöva göra er besviken. Take it or leave it.

Du är borttagen. Jag kunde inte ha dig kvar. Jag tänker tillbaka för mycket och det sänker mig på två sekunder. På mindre än två sekunder.

Jag önskar att jag inte bryr mig om dig. Hur mycket jag än önskar så gör jag det. Bryr mig alltså.

Att en människa kan göra ett sådant avtryck. Ett avtryck och sedan försvinna.

Jag kan inte säga att jag aldrig tänker släppa in någon igen. Att jag inte tänker dela med mig av mig, mina tankar och känslor. Jag vet att jag någon gång kommer göra det men det är en lång väg dit. Jag är trött på att bli sviken av dem som jag litar på.

Den människan som finns där. Gör mig glad och lycklig. Som lyssnar på allt mitt trams jag har att säga. Den som inte ska någonstans. Den som ska stanna just här med mig. Den personen.
Den personen tänker jag släppa in.

Nu blev allting så klart. Robyn - Call your girlfriend. Jag gillar inte Robyn och lyssnade då inte på texten till denna låt. Men du envisades med att spela den och ville att jag skulle lyssna på den. Sedan försvann du. Nu förstår jag.

Jag blev sårad. Efter det har jag själv sårat på löpande band. Inte okej Johanna. Inte okej.

Jag som försöker förstå hur folk är funtade. Hur är jag funtad? Den frågan är kanske den jag borde finna svaret på först.