2011 går mot sitt slut

2011 går mot sitt slut. 2011 är snart borta. Kaputt. 2011 kommer aldrig mer tillbaka.

Här sitter jag hemma i soffan. Ögonen fylls med tårar. Tänker tillbaka. På allt dåligt. På de vänner jag förlorat. På de idioter jag låtit förstöra på tok för mycket. Allt det tragiska. På allt som hänt mig och min familj. På allt som hänt mina allra närmsta.

Men vänta, varför? Varför sitter jag här, sista dagen på detta år och tänker tillbaka? Varför sitter jag här och låter tårarna rinna? Det är sista dagen på det sämsta året någonsin. Jag tänker ta mig i kragen, packa väskan och bege mig ut till världens absolut bästa människa och hennes familj. Ingenting ska få förstöra den sista dagen på detta usla år. Detta år ska avslutas på bästa sätt.

Hej då skitliv och skit år. Välkommen 2012 och allt som hör det till.


Jag är trasig

Jag är trasig. Jag är trasig men är på väg tillbaka. Om tre dagar är det nyårsafton. Sista dagen på detta år. Mitt sämsta år någonsin går mot sitt slut. Vad jag INTE kommer att sakna 2011. Fy satan.

Ett nytt år. En ny start. Ett nytt liv.

Låt 2012 bli ett bra år!

Folk

Folk. Om jag nu kan kalla dem folk? Hur som helst, jag kallar dom folk även om de inte är annat än patetiska as som borde uteslutas ur allas liv. Endast för att stå där ensam och olycklig medan andra lever livet.

Dessa folk gör inget annat än förpestar ens liv. Bromsar ens liv liksom. Varför låter man dom klampa runt och förstöra? Varför låter JAG dem förstöra MITT liv med MIG som åskådare? Jag förstår det inte.

Om jag fått nog då?

Om jag fått nog då? Om jag inte orkar jobba för dig mer? Om jag inte orkar finnas där då du behöver mig? Då har du ingen och jag får dåligt samvete. Jag är den enda du har som faktiskt lyssnar och finns där till 300%.

Det går inte att ha det så här. Det funkar bara inte. Antingen eller. Inte ett mellanting. Ledsen att behöva göra dig besviken.

</3

Så mycket tankar

Så mycket tankar. Så lite ord. Så mycket känslor.


Tell me when it's over

Tell me when it's over. Wake me when I'm sober. The scars too hard to hide.
I should've known better. If only I could be strong enough to see that's over.
I wish I'd never met you. 'Cause you are supposed to be coming back to me.
Where are you know? I should've known better.

Wish I'd never loved you..

Varför gör man illa sig själv?

Varför gör man illa sig själv? Varför går man in på de personer vars namn redan gör ont att se? Varför kikar man igenom bilderna som man vet gör så satans ont? 

Jacoby Shaddix är min man

Jacoby Shaddix är min man. Han är tyst då jag vill att han ska vara det. Han sjunger då jag väljer att höra hans ljuva stämma. Han säger inte det man egentligen vill höra. Det är ändå aldrig sant. Han försvinner ingenstans. Han finns där hela tiden. Jag träffar honom inte, vilket är bra. Då kan han inte svika mig. Han bråkar inte på mig. Han ringer inte och väcker mig. Han gör mig snarare glad när andra promt ska ringa mig om nätterna. Då spelas den låt som betyder mest. Den låten som ligger mig närmast hjärtat


Du vet att jag har rätt

Du vet att jag har rätt. Det är därför du slänger på luren. Det är därför du inte ringer upp. Du vet att jag säger det för att jag vet att det är så. Jag säger det inte för att vara elak eller för att göra dig upprörd.     Det vet du.


Vi vet att livet är kort.

Vi vet att livet är kort. Dock vet vi inte hur kort det är. Vissa lever längre än andra.
Det är meningen att det ska vara så.

Ta vara på den tiden ni vet att ni faktiskt har med de som betyder mest för just dig.
Imorgon kan det vara för sent.


There were things I wanted to tell him


Min kropp orkar inte

Min kropp orkar inte. Den säger ifrån. Det är för mycket nu. En gnutta feber och trött uta helsike. Ljuva tisdag!

I can't tell


Detta har varit en utav de sämsta

Detta har varit en utav de sämsta dagarna i mitt liv. Samtidigt har den varit riktigt bra. Och det tack vare min absolut bästa vän. Utan henne hade inte detta gått.

Vi kliver in i lägenheten och det känns som att hjärtat stannar på mig. En hemsk känsla väller då jag ser framför mig hur allt utspelar sig. Även fast jag inte vet att det var så det gick till. Jag ser allting. Jag bara står där på dörrmattan och bara ser allting. Precis som att jag är död, ett spöke, och ingen ser mig.

Nu bläddrar jag till nästa blad och hoppas att det som väntar är så mycket bättre. Ser framemot denna vecka och vad den har att erbjuda. Det måste vända nu.

Jag tittar ut genom mitt vardagsrumsfönster

Jag tittar ut genom mitt vardagsrumsfönster. Ner mot staden. Alla lysen. Norra berget. Ortviken.

Jag bara försvinner in i tankar om dem jag har runt omkring mig. Som stannat kvar trots allt. Jag försvinner i tankar på dem jag förlorat och på dem som jag nästan förlorat.

Jag är aldrig ensam. Jag behöver inte vara rädd. Nu kan det bara bli bättre.


RSS 2.0