JohannaHenriksson

Jag undrar vad du gör. Jag undrar hur du mår. Egentligen vill jag inte veta och önskar att jag inte brydde mig. Precis på samma sätt som du. Du bryr dig inte. Du bara försvann. Utan att blicka bakåt, ens för en sekund. 

Jag hoppas att under den tiden jag är borta, att allt bara försvunnit. Varje tanke, varje känsla. Att jag inte bryr mig. Att jag inte är rädd för att springa på dig någonstans. Att det inte rör mig i ryggen då jag ser dig. Att det inte hugger till i bröstet då jag bläddrar förbi dig i telefonboken. Att allt är precis som innan jag träffade dig.

Jag önskar jag höll mig till det jag sa...

Är du nöjd med dig själv? Är du nöjd med ditt sätt att vara?

Jag är glad att jag är den jag är. Jag vill inte vara någon annan och försöker aldrig vara någon annan än just mig.
Jag är nöjd med mitt liv. Visst, det går upp och ner. Precis som för alla andra. Det enda som skiljer är vad som sker på vägen och att vi alla är olika.

Jag är en glad och flummig tjej som ser det roliga i allt. Även i saker man kanske inte borde. Jag tänker och grubblar på tok för mycket och det vet jag om. Det bara är så och jag kommer alltid göra det. Det är liksom jag.
Jag är stark som person och har gått igenom sjukt mycket. Även jag hamnar på botten men jag ger inte upp. Jag reser mig alltid upp igen. Jag tror stenhårt på att allt sker av en anledning, hur ont det än gör under det tillfället det sker och ett tag framöver.

Alla är värd en andra chans. Hur illa de än sumpat den första. Jag ser gott i alla. Även i dem som är alldeles svart i själen och har ett hjärta av sten. Jag ställer alltid upp och är alldeles för snäll. Det finns inget jag hatar mer än lögnare. Ljuger man är man ute ur mitt liv. Jag är alldeles för ärlig och går ofta över gränsen. Fråga inte mig något om du är rädd för sanningen. Sanningen gör ont ibland. Livet funkar så.

Musiken är mitt liv. Jag hade inte kunnat levt utan den. Texterna i låtarna är viktigast.
Endast några få känner mig på djupet. Jag släpper väldigt sällan in någon under skinner. Jag är livrädd för att bli sårad men har inga större problem med att såra andra. Hur elakt och dumt det än låter.

Min största dröm är en hel familj. Jag har hellre ingen familj än en trasig familj.
Jag vet att det finns en man där ute för mig. En man som respekterar mig för den jag är. En man som bara ser mig och aldrig ser åt någon annans håll. Som vill vara med mig och ingen annan.

År 2007 träffade jag min andra halva. Christina Spjut. Den människan som känner mig in på djupet och lite till. Den människan som ställer upp i vått och torrt. Den människan som alltid kommer finnas vid min sida. Den människan som fått mig att inse att man måste våga för att vinna och att alla inte försvinner. De bästa stannar kvar. Christina har fått mig att se på allt på ett annat sätt. Christina är den jag vänder mig till oavsett vad och på samma sätt som hon finns där för mig, vet hon att jag finns där för henne. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket den tjejen betyder för mig. Hon är min allra bästa vän och jag vågar säga att hon alltid kommer vara det. Oavsett vad som sker.

Jag är nöjd precis som det är.

Varför säger du att jag är världens bästa och att allt kändes så bra till våra gemensamma vänner och sedan gör på detta sätt? Du har alltså inte bara sagt det till mig. Hur är du funtad? Vad försigår i ditt huvud? Du verkar inte veta vad du själv håller på med. Kanske dags att ta reda på det, tycker du inte?


Hur kan du säga att jag inte ställer upp? Jag ställer upp i den mån jag kan och det vet du. Just nu har jag inte den ork och kraft jag annars brukar ha. Dina ord tynger som bly. Jag tror inte att du förstår det.


Hur kan du sitta och säga att du saknar mig? Att du ångrar det du gjorde och att du gjort det ogjort om du kunnat? Hur har du mage? Hur kan du sitta och säga att du minns min kropp som att du såg den igår? Att du saknar hur jag uttycker mig och mitt sätt att vara?

I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned.

One more kiss could be the best thing but one more lie could be the worst.

Firade Christoffer som fyllde 17 år igår. Bara ett år kvar till 18 och körkort. Satan vad tiden gått fort.

Bra dag i övrigt igår. Kom dock inte hem med några grejer. Har man bestämt så har man bestämt. Blir det några ändringar så meddelar man det men uppenbarligen inte. Aja, lär märkas om det står utan för min dörr då jag kommer hem. Orkar inte hålla på. Varsågod annars.

Älskar musiken. Älskar att musiken kan uttrycka mina känslor i ord då inte jag kan göra det.

Det finns inte ord för hur ont det gör att när man väl släppt in en annan människa under skinnet. Släppt in en annan människa så långt som man inte gjort på evigehter för att man jämt blir sviken. Det finns inte ord hur ont det gör.

Hur kan det gå från en grej till en annan på en natt? Hur kan man bli en annan person över en natt? Hur kan man säga alla dessa saker, och sedan inte hålla dem, efter en natt?

Jag vet att vi inte träffats länge. Men du har vart så noga med att berätta för mig att du inte ska någonstans då jag tvekat. Jag har inte velat släppa in dig. Jag har backat. Jag har backat ännu mer. Här sitter jag idag och är återigen sårad. Får höra att jag är världens bästa men att du är fel. Hade jag vart världens bästa hade du inte gett upp mig.

Det värsta är att du inte ger mig en anledning. Älta måste vara mitt kall här i livet.

Jag hittade min musikman men han försvann lika fort igen.
Glömma och gå vidare står på schemat.

Hemma efter en helmysig helg uppe i Lidsjöberg. Myst, fällt träd, surrat, myst, fällt mer träd och myst, typ. Grillat och haft oss.

Vara ute i ingenstans och bara vara med människor jag tycker om, älskar det!

Sjukt mysig dag igår. Middag och sedan jordgubbar till efterrätt i Viforsen. Massa mys och bus med vovven och en tur med fyrhjulingen.

Avslutade kvällen med film. Eller ja, jag kollade på filmen och Kristoffer låg och snarkade mig i nacken. Allt var i sin vanliga ordning alltså. Mysmongot ♥

Begravningen var i fredags. Den var hård men fin. För mig kom all sorg efter. Några tårar föll då vi lade rosorna bredvid kistan. Några fler utanför kyrkán efteråt. Allt kom i lördags. Bägaren rann över. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna.

På fedagskvällen var vi ut på bilträffen. Mycket trevligt. Hade vart så mycket roligare om folk kan sluta försvinna. Tur vi åkte limon så bilen var lätt att hitta.

På lördagen uträttade jag massa ärenden då Kristoffer skjutsade ett brudpar. Under kvällen blev det grillning med grabbsen och sedan for vi ut med limon. Massa roligt folk. Det behövde jag. Glömma allt för en stund och bara ha roligt.

Igår vart det en tripp till Söderhamn. Plockade upp pappa, Tomas och Andreas i Gnarp och skjutsade in dem till stan också.

Helgen har i helhet vart hur bra som helst! Bad, roligt folk, äventyr och massor av skratt!